postchaffisen

När jag nu att han bott hos mamma (på pappret) och efter 2 år äntligen skriver mig i Jönköping från 1 jan så sker förändringar som heter duga. För ca 1 månad sedan skulle jag o Eva-Maria ABSOLUT inte lämna Jönköping utan skulle minsann bo kvar här några år framöver. Trodde vi ja. Sen började vi diskutera lite att det var en bit hem till hennes syskon o en bit hem till både hennes föräldrar o min mamma o en del kompisar o lite krångligt med bröllopsplaneringen när värdarna bor i Uddevalla o vi bor här.

Så vi började för kanske 2 veckor sedan tala lite smått om att man kanske skulle flytta tillbaka trots allt. Jag hade på jobbintervjun hos Poståkeriet sagt att jag tänkte bo kvar i Jkpg o skulle börja jobba där som chaufför den 18 febr. Men jag skickade en del ansökningar till olika företag o sökte som transportledare/trafikledare o fick napp hos en Schenkeråkare i Uddevalla, Gert Stahlgårds Åkeri.

Så vips kommer vi överge Jönköping o Småland igen o styra kosan mot Uddevalla o Bohuslän (vet att det egentligen är Västra Götalands Län, men kommer alltid innerst inne se mig som Bohusläning). Gjorde en bra överenskommelse med Poståkeriet Jönköping och kan därmed börja i Uddevalla redan den 25 febr.

Känns härligt att få ett jobb som är relevant till utbildningen. Har känts lite tråkigt faktisk att gå tillbaka till ett chaufförsjobb efter 2 års studier, även om jag trivs skitbra på vägarna oxå.

1 april får vi dessutom en 2a i Uddevalla på 51 kvm. Jättefin o nytapetserad. Eva-Maria bodde i samma hus när vi träffades, så nu flyttar vi bara in en våning under hennes gamla lägenhet =) Så fram tills dess blir det pendling 3,5 mil (enkel väg) från hennes föräldrar som gäller.

Ja, det händer en hel del i livet utan att man kan vara säker. Men vågar man bara släppa taget lite så ordnar sig det mesta av sig självt. Nu är det bara ett jobb åt E-M som behövs, men vi har en hel del krokar ute så det skall nog ordna sig oxå.

Svisch Svosch!